torsdag 21 juni 2012

Den där solen

Dte är mycket prat om solen och soligt när man bygger hus. Hur ska man få det perfekta solläget? Kvällssolen på altanen (tänker osökt på Solsidan av någon anledning)? Morgonkaffet i solen? Väckas av solen på morgonen?

Nu sitte rjag på min baksida i min solstol och tänker är det så viktigt igentligen. Visst, ingen vill bo i en mörk grotta. Inte jag i alla fall. Men är dte verkligen solen vi är ute efter? Är det inte ljuset? Jag sitter just nu i skuggan. Solens strålar silas genom trädkronorna.  Löven skimmrar i alla nyanser av grönt. Skuggorna bildar en karta på gräsmattan över trädens lövverk. Det är vackert. Om inte träden hade varit där hade jag nu haft solen rakt i öginen, och antagligen hade jag tyckt att det var för varmt.

När jag sitter här på baksidan på kvällen lyser solen in i trädkronorna från motsatt håll. Det är som om det glöder i skogsbacken. Jag sitter då åter igen i skuggan, men njutar av det ljusspel som skapas i backen.

Hur ljust det blir inne i huset beror i min mening på hur du väljer att placera fönster, och framför allt storleken på fönster. Vi har mycket fönster och stora fönster. Många tittade förvånat på vårat hus och muttrade om att "det är ju ett energihus. Det kommer aldrig gå igenom energimätningarna". Men se, huset klarade sig med bravur. Det behövdes inte ens göras en ommätning. Frågan är om vi skulle kunna ha slagit till med ännu fler fönster? Så här i efterhand hade jag i alla fall vetal ha ett fönster till på östfasaden, upp mot skogsbacken.

Summa sumarum. Det är inte solen jag vill åt, det är ljuset, och skiftningarna i detta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar