Förra veckan kom bomben som sänkte oss till botten. Banken började krångla. Helt plötsligt ville de ha både hängslen och livrem för att låna ut pengar. De vill värdera ett hus som inte är byggt i ett område som inte finns. De vill även minska utlåningssumman med en summa som i sammanhanget endast är 3,5% av det totala byggkredetivet. Banktjänstemannen pratar om att det är ett hus med exklusiva tillval och höga boendekostnader. Vilket vi inte för vår värld kan förstå då boendekostnaderna för huset kommer att vara samma som vi har för vår lägenhet idag.
Jag sjunker nedåt och kan inte se nått slut på elendet.
När bomben slog ner hade jag endast tre timmar tidigare varit och beställt konstruktionsritningarna och fönster till huset. Vi hade pratat kök och allt kändes så himla bra. Det var med viss skam i kroppen som jag skrev ett mail till säljaren och berättade som det var, att vi måste "pausa" allt sammans. Jag skämdes, det var pinsamt. Det kändes som om det viktigaste av allt, ekonomin, hade vi inte haft koll på. Men vi hade ju koll på den. Vi hade ju räknat, räknat och räknat till tusen. Hela tiden med värsta senarion i åtanke.
Vi var berädda att kasta in handduken.
I slutet av förra veckan ser jag till att lägenheten blir värderad av en mäklare. Hon gör vad som kallas en bankvärdering. Lägenheten värderas till ett högre pris än vad vi har sagt till banken, vilket jag trodde skulle räcka. Men icke som nicke. Tisdag kommer ett mail där banktjänstemannen fortfarande inte kan ge oss ett klart besked om beslut. Han vill fortfarande att det ska göras en förvärdering på huset, och det ska göras av en mäklare som han har kontackt med. Jag ringer upp mäklaren och hon säger att hon ska ta tag i det så snart som möjligt. Banktjänstemannen säger att tidigast torsdag sen eftermiddag kan han ha ett beslut.
Jag sjunker djupare ner, träffarbotten och tar spjärn och skjuter ifrån!
Vi hade ett gammalt byggkredetiv från min bank liggande hemma. Det var på på tok för lite pengar, men det kanske skulel gå att öka på det? Jag ringde till min bank och de medelade att min bankkvinna tyvärr var ledig tom onsdag. Men om jag mailade in alla mina papper så skulle hon nog kunna ta beslut om det innan veckan var slut. På torsdagen ringer hon. Hon har alla papper och vill bara höra hur mycket vi vill höja kredetivet.
På torsdag em ringer hon igen. Det är godkännt!!! Vi får de pengar vi vill ha, utan knussel, utan att blanda in mäklare, utan dumma frågor om kakelugnen. Lättnaden går inte att beskriva. Torsdag kväll kommer mailet från mäklaren ang husvärderingen, och hon kanske hinner göra det under fredagen. Men det gör inget, hon kan få göra den när hon vill, och den gamla banken får säga vad den vill.
Vi är inga busar som inte har koll på ekonomin. Vi har dödskoll och det har vår nya bank bevisat.
Jag når ytan och börjar andas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar